Mönster i medberoende döljer sig lätt bakom omtanke och lojalitet. Jag såg det inte direkt, men ju mer jag gav upp mina gamla mönster kring medberoende, desto tydligare blev det hur mina relationer faktiskt fungerade.
Jag hade mängder av kontakter, men många av dem kretsade kring att jag skulle stötta, lugna och hitta lösningar åt andra. Det var mig man ringde när något kändes fel. Jag var den som tolkade tystnader, lindade in känslor och bar stämningen så att alla andra skulle orka.
På pappret var jag kollega, vän, anhörig men i praktiken var jag ofta en funktion.
När mönster i medberoende blir ett sätt att kontrollera oro
Jag kallade det omtanke. Det kändes som lojalitet.
Men när jag slutade gå på autopilot insåg jag något viktigt: relationerna var obalanserade, inte för att någon gjorde fel, utan för att jag tog ansvar som inte var mitt.
Jag bar inte bara mitt eget liv, jag bar en del av andras.
Jag märkte det i små situationer.
En vän blev nedstämd, och jag kände genast att jag måste “rädda stämningen”.
En kollega var kort i tonen, och jag lade timmar på att tolka och förebygga konflikter som ingen ens nämnt.
En familjemedlem bad inte om hjälp, men jag började ändå erbjuda lösningar – allt för att lugna läget.
Jag trodde att jag ville hjälpa. Men egentligen försökte jag dämpa min egen oro och bevara kontrollen.
Så länge jag höll andra lugna, slapp jag känna min maktlöshet.
När mönster i medberoende tar över försöker du lugna både dig själv och andra genom att ta ansvar som egentligen tillhör dem.
Det fungerar ett tag, men det håller inte i längden.
När du slutar vara en funktion
Vägen vidare handlar inte om att bli hård eller stänga hjärtat. Den börjar med att respektera gränsen mellan ditt ansvar och andras.
Jag lyssnar fullt ut, men jag bär inte ansvar för hur andra känner.
Jag kan finnas där, men jag är inte ansvarig för hur någon annan hanterar sitt inre.
Mitt skifte kom gradvis. Jag började lägga märke till när jag kände obehag och ville fixa stämningen.
Jag såg mina omedvetna drivkrafter, behovet av att vara behövd, duktig, i kontroll. När jag såg mönstret slutade jag döma mig själv. Jag tog det som information, inte som skuld.
Men när jag förstod det, kunde jag bryta mönstret.
När jag slutade vara en funktion blev relationerna färre, ärligare och jämnare.
Jag hittade tillbaka till mig själv, inte som den som bar, utan som den som stod kvar.
Frihetslabbet för dig som vill bryta mönster i medberoende
Jag bygger Frihetslabbet för dig som vill bry dig – men på ett sätt som inte kostar dig själv.
Här tränar vi på att låta empati finnas kvar utan att den automatiskt leder till omhändertagande.
Vi gör plats för ditt liv utan att du stänger dörren till andras.
Frihetslabbet är till för dig som vill bry dig på ett hållbart sätt, både för dig och för andra.
En vanlig fråga är:
“Om jag inte håller dem känslomässigt, vem gör det då?”
Svaret är: de själva, med stöd när de ber om det.
Skillnaden mellan stöd och bärande är enkel men avgörande:
Stöd aktiverar. Bärande passiviserar.
Vill du läsa mer om varför välmenande hjälp ibland blir kontroll?
👉🏼 Läs När omtanke blir kontroll och medberoende
Och om du vill börja bryta mönster i medberoende, utan att förlora dig själv i processen, då börjar du just där vi gör i Frihetslabbet.
👉🏼 Gå vidare till Frihetslabbet
