Jag brukade tänka att jag inte hade några problem med people-pleasing.
Jag var ju självständig, driven, gick min egen väg.
Men det märkliga var att jag, så fort jag träffade någon, började känna in:
Vad behöver den här personen? Vilken sorts hjälp, vilket stöd, vilket ord skulle lugna just den här situationen?
Innan någon ens hunnit be om något hade jag redan börjat agera. Det kunde vara emotionellt stöd, praktisk hjälp, att lösa ett problem eller koppla ihop någon med rätt person. Jag gjorde det för att jag ville vara omtänksam, ställa upp och bidra.
Det såg ut som omtanke. För det kändes som omtanke.
Men i efterhand ser jag att mycket av det handlade om något helt annat.
Vad är people-pleasing – egentligen?
People-pleasing handlar sällan om generositet. Det handlar om att skydda sig själv.
Vi vill känna oss trygga, bekräftade och behövda och det enklaste sättet att uppnå det är att se till att ingen annan blir besviken på oss. När andra är nöjda, känns det som att vi gjort rätt.
Forskning visar att ständig people-pleasing ofta grundas i en rädsla för att bli avvisad eller övergiven. Det är en överlevnadsstrategi som en gång hjälpte oss att navigera i en oförutsägbar värld.
Som barn lärde vi oss att trygghet fanns i andras godkännande.
Som vuxna försöker vi upprepa samma mönster, fast det inte längre fungerar.
Trots att vi märker att det inte fungerar, fortsätter vi. Kanske för att vi inte vet hur vi ska göra istället.
Varför people-pleasing inte är harmlöst
Vi är glada, positiva och lösningsorienterade, även när vi egentligen bara vill gå hem eller vara ifred.
Det låter harmlöst. Men i längden förändrar det något i grunden.
När allt fokus riktas utåt, när varje känsla ska hanteras, mildras eller förstås, blir det tyst inom oss.
Vi slutar lyssna på oss själva. Vi glömmer våra egna behov. Till slut vet vi inte längre vad vi tycker, känner eller ens vill.
Jag märkte att många av mina relationer byggde på obalans. Jag var den som stöttade, lyssnade och förstod, men jag tillät sällan att någon gjorde detsamma för mig.
Det kändes ovant att ta emot, nästan pinsamt, som om värdet jag hade låg i att vara den starka.
Sanna gränser handlar om kärlek
Att sätta gränser är en kärlekshandling.
Gränser handlar inte om att stänga ute, de handlar om att vara sann.
Att våga stå kvar även när någon annan blir besviken.
Att låta andra ha sina känslor utan att försöka bära dem åt dem.
I Gränslabbet jobbar vi med just det: att bry sig på ett sätt som inte kostar dig själv för mycket.
Att kunna vara omtänksam utan att vara överdrivet ansvarig.
Om du längtar efter att kunna ge utan att tappa dig själv, då är Gränslabbet platsen att börja.
Den dolda ”kostnaden” för people-pleasing
Varje gång du kompromissar med dig själv för att någon annan ska känna sig bekväm, förlorar du en bit av din självkänsla. People-pleasing skapar en illusion av harmoni, men det är en harmoni som kräver att du tystar dig själv. Du trycker undan dina egna behov och kallar det omtanke. Men den sortens lugn är inte hållbart och inte sant.
Du kan fortfarande vara varm, generös och omtänksam, men på ett sätt som börjar med respekt för dig själv. Först då blir det du ger äkta.
Vill du läsa mer om people-pleasing och gränser? Läs vidare i min blogg!
Återhämtning från people pleasing – 5 märkliga (men vanliga) faser
Och om du är redo att börja leva med öppet hjärta och tydliga gränser – gå med i Gränslabbet
P.S. Att sluta bära andras känslor betyder inte att du slutar bry dig. Det betyder att du börjar bry dig på ett sätt som också inkluderar dig.
Och glöm inte – jag hejar på dig. Alltid.
