När empati blir kontroll och du försöker rädda det du inte kan förändra, du bör du stanna upp. Det finns en punkt där empati inte längre är omtanke, utan ett sätt att försöka rädda det du inte kan kontrollera. Den punkten märks inte först.
Du tänker bara att du “hjälper till lite”.
Kanske vill du väl.
Du ser potentialen.
Du vet att personen framför dig skulle kunna mer, om hen bara ville.
Så du väntar. Du hoppas. Du ställer upp.
Och sakta börjar du kompromissa med dig själv. Inte i stora drag, utan i små steg som känns rimliga just då. Du tänker att det är tillfälligt. Att du bara ska hålla ihop tills det blir bättre.
Men någonstans på vägen byter du plats: Från att vara medkännande till att vara ansvarig.
När empati blir kontroll
Här sker något tyst, nästan osynligt. Du går från att känna med till att känna för. Från empati till kontroll. Från frihet till anpassning.
Det smyger sig in som en stilla förskjutning, inte som en storm. Och plötsligt bär du ett ansvar som aldrig var ditt. Du tror att du visar omtanke. Men egentligen gör du jobbet för någon som bara pratar om att vilja förändras.
Du väntar, peppar, förklarar, fixar, ursäktar.
Du tror att det snart ska vända.
Men det gör det inte.
Du tänker: “Om jag bara visar tålamod, kärlek och förståelse…”
Men ju mer du ger, desto mindre ansvar tar den andra. Och du undrar: varför känns det så fel?
När empati blir kontroll och hjälp blir överansvar
Du gjorde inget fel. Du tog bara över något som aldrig var ditt ansvar – och kallade det omtanke.
För det är så medberoende börjar: i kärlek, omtanke och vilja att förstå. Men det stannar inte där.
Medberoende är inte att hjälpa. Det är att fortsätta hjälpa när den andra slutat försöka.
Många som lever med medberoende drivs inte av kontrollbehov i första hand, utan av rädsla för maktlöshet. Att hjälpa blir ett sätt att lugna oron, hålla ihop relationen och slippa känna skuld.
Men till slut blir omtanken tung. Den börjar styra hur du andas, sover, tänker och känner.
Vill du förstå varför överansvar ofta maskerar sig som empati?
Läs mer i Överdrivet ansvar – när du tar hand om alla andra först
När du försöker släppa taget
Här kommer det svåra: när du försöker släppa taget känns det som ett svek.
Som att du överger någon du älskar.
Fast du egentligen bara lämnar över ansvaret.
Den andra kan bli arg, tyst eller kall.
Inte för att du gör fel, utan för att du bryter vanan – vanan av att du alltid löser allt.
Och även om det känns tomt i början, börjar något nytt ta form.
Först känns det tomt.
Sen känns det lugnt.
Och till slut känns det sant.
Kärlek med gränser
Att börja se skillnaden mellan empati och medberoende handlar inte om att bli kall. Det handlar om att förstå att omtanke aldrig ska kosta dig din självrespekt.
Du kan fortfarande vara varm, generös och empatisk, men på ett sätt som inte tömmer dig. När du sätter gränser för din omtanke visar du kärlek med ryggrad. Du låter människor växa i sitt eget ansvar.
Och det är där friheten börjar.
Frihetslabbet är för dig som vill bry dig utan att gå sönder
I Frihetslabbet tränar vi på att släppa ansvaret för andras känslor utan att stänga hjärtat.
Du lär dig känna igen skillnaden mellan empati och medberoende och hur du kan bry dig på ett hållbart sätt. Vi övar på att låta värmen finnas kvar utan att du tar över. På att säga nej utan skuld. Och på att stå stadigt även när andra inte gör det.
Om du vill läsa mer om medberoende i relationer kan du också gå vidare till bloggen Medberoende – vad är det?
