Lögner jag trodde på när jag var medberoende styrde mitt liv mer än jag vågade erkänna. På ytan såg jag omtänksam, lojal och stark ut, men inuti höll jag långsamt på att köra slut på mig själv. Varje förnekelse blev som en kedja som höll mig fast. Många runt omkring mig applåderade dig för att jag alltid ställede upp, alltid fixade och alltid fanns där.
Jag fick ofta höra att jag var pålitlig och “klippan”. Men under ytan bar jag på lögner som höll mig fast i mönster som tömde mig på kraft istället för att bygga upp mig.
När jag tittar tillbaka kan jag se att det inte var illvilja eller brist på intelligens som höll mig kvar i lögner jag trodde på när jag var medberoende. Det var de osynliga övertygelserna, de osanningar jag bar på, som gjorde att jag höll fast vid roller som inte gagnade vare sig mig eller andra.
Lögnerna föds ur den här dynamiken. De är inte medvetna. Tvärtom, de känns ofta som sanningar. “Jag vill ju bara väl.” “Det är enklare om jag fixar det.” “Jag vill inte vara till besvär.” Men bakom varje sådan tanke gömmer sig en verklighet: du kör över dig själv, gång på gång.
Läs också: Medberoende – vad det är, tecken och vägen till frihet
I dag vill jag dela de fem vanligaste lögnerna som jag själv levde på när jag var medberoende. Kanske känner du igen dig.
Lögner jag trodde på när jag var medberoende
“Jag är bara omtänksam.”
Jag trodde länge att mitt sätt att ställa upp för andra var ren omtanke. Att alltid ställa in mina egna planer, ställa upp med tid, pengar eller energi, även när jag var helt slut, kändes som bevis på att jag var en god människa.
Men sanningen? Jag körde över mig själv för att hålla andra lugna.
När jag alltid anpassade mig efter andras behov, försvann mina egna ur bilden. Jag sa ja av rädsla för konflikt. Och jag log fast jag var arg. Jag höll god min för att undvika bråk.
Konsekvensen: Det såg ut som omtanke, men inombords växte en känsla av osynlighet. Jag tappade kontakten med mina egna behov. Till slut kände jag mig mer som en funktion än som en människa.
Insikt: Äkta omtanke inkluderar dig själv. Gränser gör inte kärleken mindre, de gör den ärligare. När jag började inse det blev relationerna jag hade mer sanna, även om de inte alltid blev enklare.
“Det är enklare om jag fixar det.”
Jag var mästare på att ta över ansvar. “Låt mig göra det.” “Jag fixar det” Jag trodde att jag underlättade för alla.
Men sanningen? Jag gjorde allt svårare för mig själv och jag visade samtidigt att jag inte litade på andra.
Konsekvensen: Genom att ständigt ta över lärde jag andra att luta sig mot mig. Jag blev den som bar allt, även det som inte var mitt ansvar. Resultatet? Trötthet, bitterhet och känslan av att ingen någonsin fanns där för mig.
Insikt Att låta andra ta sitt ansvar är en form av respekt. När jag backade, även när det kliade i hela kroppen att “fixa”, fick de runt mig chansen att växa. Och jag fick tillbaka både tid och energi.
“Om jag bara anstränger mig mer så blir allt bra.
Den här lögnen höll mig fast i ett ekorrhjul. Jag trodde på allvar att jag kunde lösa andras problem om jag bara kämpade lite till. Om jag bara försökte hårdare, gjorde mer, offrade mer, då skulle allt ordna sig.
Men verkligheten var den motsatta. Ju mer jag kämpade, desto mer trött kraftlös blev jag. Och problemen? De kvarstod, eller blev värre.
Konsekvensen: Jag blev utmattad, medan de omkring mig aldrig behövde ta fullt ansvar för sina val. Jag var “brandkåren” som alltid kom springande.
Insikt Du kan aldrig lösa någon annans kaos genom att offra dig själv. Gränser lär oss att sätta stopp, inte för att vi inte bryr oss, utan för att verklig förändring bara kan börja när varje person bär sitt eget ansvar.
Läs mer: När omtanke blir kontroll och medberoende
“Jag vill inte vara till besvär.”
Jag minns otaliga gånger när jag svalde orden jag egentligen ville säga. “Det är inte så viktigt.” “Vi kan göra som du vill.” “Jag vill inte vara jobbig.”
På ytan såg det ut som flexibilitet. Men sanningen var att jag gjorde mig själv osynlig. Mina behov fick aldrig plats.
Konsekvensen: Till slut tappade jag känslan av att jag överhuvudtaget hade rätt att ta plats. Jag blev den som följde, aldrig den som ledde. Och inombords växte en tyst ilska som ibland bröt fram på helt fel sätt.
Insikt Dina behov är inte ett besvär. De är en del av det som gör dig mänsklig och visar vem du är. Att sätta gränser är att erkänna att du har samma värde som andra.
“Det är inte så farligt.”
“Jag klarar mig.” “Det är ingen stor grej.” “Andra har det värre.” Sådana tankar blev mina mantran.
Men jo, det var farligt. För varje gång jag bagatelliserade smärtan, förlorade jag en bit av mig själv.
Konsekvensen: När du ständigt sätter dig själv sist, vänjer du dig vid att vara helt oviktig, till och med för dig själv. Du märker inte ens längre hur mycket det kostar dig. Och till slut finns risken att du står helt tömd på energi, utan riktning.
Insikt Smärta är en signal. Att ignorera den är som att köra bil med varningslamporna lysande. Förr eller senare går det inte längre. Gränser är inte hårdhet, de är en form av egenvård.
Lögner jag trodde på när jag var medberoende höll mig fast i gamla mönster
Men upprepade, dag efter dag, blir de en livsstil. De urholkar självkänslan, de gör att tilliten i relationer spricker och de leder ofta till utmattning eller bitterhet.
Lögner jag trodde på när jag var medberoende höll mig fast. Först när jag började se dem för vad de var, kunde jag också börja välja något annat. Och det är här friheten börjar: i insikten.
Vägen vidare från lögnerna jag trodde när jag var medberoende
Så fundera en stund:
- Vilken av de fem lögnerna känner du mest igen dig i?
- Hur har den påverkat dina relationer?
- Vad skulle hända om du vågade prova ett nytt sätt att leva?
Känner du att du ofta tar ansvar för andras känslor och problem och samtidigt glömmer dig själv? Du är inte ensam. Och det är inte ditt fel.
Ladda ner checklistan ”När din hjälp blir för mycket” och få syn på de vanligaste mönstren i medberoende relationer.
👉🏼 När din hjälp blir för mycket
I höst öppnar jag också Frihetslabbet, ett medlemsprogrammet för dig som vill släppa taget om medberoendets mönster och bygga ett liv som faktiskt bär.
Gränser handlar inte om att stöta bort människor. De handlar om att skapa en plats där både du och de du älskar kan mötas, utan att någon behöver försvinna.
Du förtjänar relationer där du får plats. Du förtjänar ett liv där dina behov inte längre göms bakom lögner. Och du förtjänar frihet från de mönster som hållit dig fast.
