Det osynliga medberoendet visar sig sällan i stora kriser, det gömmer sig i vardagen.
Det gömmer sig i omtanken, planeringen och i att du alltid tänker ett steg före alla andra. Du märker det när du fixar något ingen bad dig om, när du håller ihop samtalet, relationen eller familjen.
Vi brukar tala om medberoende som något som uppstår i relationer till missbruk eller destruktiva mönster.
Men det finns också ett osynligt medberoende, ett mönster som gömmer sig bakom ansvar, lojalitet och omsorg. Det växer fram i det tysta, hos människor som bär mer än de behöver och som ofta kallar det omtanke.
Det osynliga medberoendet blir ett sätt att lugna oron
Forskning visar att personer som växer upp i miljöer där känslor inte får ta plats ofta utvecklar en stark känsla av ansvar för andras välmående. De lär sig att lugnet i rummet beror på dem.
Att om de bara håller ihop tillräckligt mycket, blir allt bra.
Det är där det osynliga medberoendet börjar. Inte i krisen, utan i mönstret. Du tar ansvar för hur andra mår och agerar, inte för att du vill styra, utan för att dämpa din egen oro och skuld.
Du frågar “hur mår du?” men menar “är allt lugnt så att jag kan andas?”
Du säger “jag fixar det” men menar “jag klarar inte att se att det inte blir gjort.”
På ytan ser det ut som omsorg. Men egentligen försöker du kontrollera världen för att själv få ro.
Det osynliga medberoendet styr relationer
När det osynliga medberoendet får växa, börjar gränserna lösas upp. Du känner inte längre var du slutar och andra börjar och du känner ofta deras behov tydligare än dina egna.
Det kan låta fint att vara den som alltid ställer upp, men det skapar obalans. För när du hela tiden anpassar dig, lär du andra att luta sig mot dig. Och till slut står du där, trött, tom och oförstådd, utan att riktigt veta varför.
Det här är inte brist på kärlek. Det är överskott av ansvar.
Och ansvar, när det går för långt, blir ett sätt att försöka styra det som inte går att kontrollera.
Det osynliga medberoendet påverkar kroppen
Du kanske tänker: “Jag klarar det, jag har alltid klarat det.” Men kroppen vet när du bär för mycket.
Studier inom stresspsykologi visar att långvarigt överansvar aktiverar kroppens stressystem på samma sätt som yttre hot (Cohen et al., Psychological Stress and Disease, JAMA).
Det betyder att du ständigt lever i ett tillstånd av beredskap även när inget akut händer.
Du känner oro utan orsak, trötthet utan vila, skuld utan skuld. Det osynliga medberoendet dränerar energi i små doser, varje dag. Inte för att du gör för mycket, utan för att du tar ansvar för det som inte är ditt.
När du börjar se det osynliga medberoendet
Första steget är ofta en obekväm insikt:
Att det du kallade empati ibland var kontroll.
Att din omtanke ofta handlade om din egen oro.
Och att ansvaret du bar inte var ditt från början.
Att se det kräver mod, men det är också där friheten börjar.
För varje gång du låter någon annan bära sitt eget ansvar, frigör du en del av din egen kraft.
Du lär dig skillnaden mellan empati och självutplåning.
Vill du förstå och förändra det osynliga medberoendet?
I Frihetslabbet får du verktygen för att se, förstå och förändra mönster av osynligt medberoende. Du lär dig hur du kan fortsätta bry dig – utan att bära hela världen.
👉🏼 Gå med i Frihetslabbet
Läs mera om det osynliga medberoendet
Hjälp som drivs av oro – när omtanke blir till överlevnad
Jag hjälpte inte för att vara snäll. Jag hjälpte för att stå ut. När du låter oron styra hur du hjälper, känns det som omtanke, men det är något helt annat.
Det låter kanske konstigt.
Kanske till och med provocerande.
Men sanningen är att mycket av det jag kallade kärlek, omsorg eller ansvar, i själva verket var försök att lugna min egen oro.
Det finns en sorts hjälp som inte syns på ytan. Det här är när du hjälper för att stilla oron i dig själv.
Medberoende – vad det är, tecken och vägen till frihet
Medberoende, vad det är det? Kanske känner du igen dig i det här:
Till exempel tar du mer ansvar för andra än för dig själv. Du håller ihop när andra faller isär. Du anpassar dig mer efter hur andra mår än efter vad du själv behöver. Och gång på gång blir det ditt jobb att fixa, rädda och ta ansvar – även när du själv egentligen inte orkar.
Det kan handla om att alltid ställa upp. Eller så kan det vara att du inte kan säga nej utan skuldkänslor, eller att du försöker rädda någon annan ur deras kaos.
