Gränser i Konflikter är ett ämne som ofta väcker känslor. Tidigare i veckan hade jag en träff med anhöriggruppen jag leder. Programmet består av 15 träffar och den här gången var det dags att prata om konflikter, ett ämne som väcker mycket känslor och många tankar.
Hur hanterar man konstruktiva samtal?
Hur tar man ansvar när man själv har gått för långt?
Och vad gör man när känslorna tar över?
Det blev en djup diskussion om ansvarstagande i konflikter. För även om det är lätt att tänka att konflikter mest handlar om andras gränslöshet, personens tonfall, deras utbrott, så behöver vi ibland stanna upp och se vår egen roll.
När vi själva kliver över gränsen
Sanningen är att vi alla kan bli gränslösa i konflikter. Det kan hända när vi är trötta och pressade, och när vi har hållit inne med irritation för länge och till slut exploderar. Och i grunden handlar det om att vi har tappat vår självkontroll.
Varför ett snabbt ”förlåt” sällan räcker
När du upptäcker att du har gått för långt är det lockande att bara säga ”förlåt” och hoppas att allt blåser över. Men det är sällan tillräckligt.
Ett kort förlåt kan till och med lägga över bördan på den andre: nu är det upp till dig att förlåta, släppa taget och gå vidare.
Äkta ansvarstagande kräver mer. Att vi stannar upp, reflekterar över vår del och tar ansvar, utan att manipulera fram en ursäkt tillbaka.
Gränser i konflikter bygger tillit
När vi tar ansvar på riktigt visar vi tre saker: Att vi menar allvar. Att vi har förstått vår egen roll. Att vi agerar annorlunda framåt. Det är då en konflikt kan bli en plats för utveckling, istället för ett sår som aldrig riktigt läker.
Gränser och konflikträdsla hänger ofta ihop. Läs mer om vad gränser är här.
Vill du förstå hur konflikträdsla påverkar din gränssättning? Läs vidare här.
