Konflikträdsla visar sig inte alltid i bråk eller höjda röster. Tvärtom. Den smyger sig ofta in i de tysta ögonblicken. När du ler lite för snabbt. Kanske du låter bli att säga det du egentligen tänker. Eller så du kompromissar för att bevara stämningen.
Jag hör det ofta i mina coachsamtal:
”Jag är inte konflikträdd. Jag hamnar aldrig i bråk med någon.”
Och varje gång väcks något i mig. Inte för att jag tvivlar utan för att jag känner igen det så väl.
Jag såg mig inte som konflikträdd. En person som jag! Rak, ärlig, ganska tydlig…tyckte jag själv. Jag kunde sätta ner foten när det verkligen behövdes.
Men ändå…
Det fanns situationer där jag duckade.
Där jag höll med för snabbt.
Där jag tystnade när jag borde ha pratat.
Det handlade inte om att jag saknade ord.
Det handlade om att jag ville slippa att det blev jobbigt.
Konflikträdsla gör det svårt att sätta gränser, även när man vet att de behövs.
När frånvaron av konflikt lurar oss
Vi tror ibland att frånvaro av konflikt är ett tecken på god kommunikation. Men ofta betyder det att vi anpassar oss – snabbt och ofta.
Det kostar. Energi. Klarhet. Självrespekt.
Känner du igen dig?
- Du biter ihop för att ”det inte är värt det”
- Du låtsas att något inte stör dig (fast det gör det)
- Du kompromissar för att inte verka ”svår”
Och efter ett tag känner du dig… lite suddig i konturerna.
Frågor som förändrar
Här är några frågor jag önskar att jag ställt mig själv tidigare:
- Vad är det jag försöker undvika när jag tystnar?
- När säger jag ja till – fast jag egentligen menar nej?
- Vad är det värsta som skulle hända om jag sa det jag faktiskt tänker?
Det handlar inte om att bli bråkig.
Det handlar om att vara ärlig – också när det känns lite obekvämt.
Gränser och konflikträdsla hänger ofta ihop. Läs mer om vad gränser är här.
